Jag vill gärna se mig själv som fördomsfri men det är nog långt ifrån sant. Det är väldigt lätt att ha förutfattade meningar eller att tolka saker utifrån sin egen självbild. Och i ärlighetens namn är min självbild inte den bästa. Men något som stör mig enormt är alla dessa människor som pga sin religion, samhällstatus etc., människor som själv anser sig vara "goda" människor som tycker sig ha rätten att döma & nedvärdera en annan människa endast för att de inte lever som de själva gör.

När jag var liten hade jag en bekant som var troende och för mig en stor förebild, då denne var så trygg i sin tro och i sig själv. Ändå kände denne människa att det var dennes rättighet att säga till mig att hon var "oroad" hur jag skulle ta mig an livet och hur mitt vuxna liv skulle se ut, och att det fanns en stor risk att jag skulle sluta som drogmissbrukare. Vad hon grundade detta på kan jag inte riktigt uttala mig om men det satte i allafall stora spår hos mig och med gråten i halsen berättade jag detta för min mormor (som för den delen också var troende) och det svaret jag fick av henne var att hon fann det hemskt hur någon som kallar sig själv troende kunde döma ut mig på förhand, då "att döma" andra är en av de värsta synderna som finns. Naturligtvis kan man ju undra hur jag kunde ta åt mig så mycket av dennes ord? Där har vi återigen självbilden, kanske jag någonstans kände att det var en av mina egna farhågor? I vilket fall som helst så beundrar jag människor som är fördomfri som inte dömer ut någon på förhand.

"Do not condemn the judgment of another because it differs from your own. You may both be wrong."